Det bor en sprinter i mig!

I går var det dags för Vårrus i staden och vi brukar alltid ställa upp med ett gäng glada damer från jobbet. Och så jag. Som inte har sprungit sen 2002 (tycker väl i ärlighetens namn inte om att springa) och som gick runt spåret förra året. Men i år tänkte jag; varför inte testa!?! Så jag gick ut hårt och köpte löparbrallor i måndags. Och sen bara sprang jag. I 4,5 km!!! Benen liksom bara gick av sig själva. När jag kommer i mål står min kollega såklart redan där och hejar in mig. Jag är euforisk och utbrister; "så otippat, det bor en sprinter i mig!!" Jag svamlade på en bra stund innan jag ens frågade hur det gick för henne. Trea på 19 minuter! Men för mig kändes mina 31 mer overkliga!
Ibland handlar det bara om att försöka och ha rätt inställning! Så kan man förvåna sig själv!!

Fredag igen och det känns härligt!!

Kram

Ellinor